Nominerade till Årets Ros 2018

Så här går nomineringen till.

Fyra av Sveriges främsta roskännare bildar Rosens Dags nomineringsgrupp. Den nominerar varje år tio av de allra bästa rosorna för svenska förhållanden till Årets Ros.
Bland de nominerade finns skilda växtsätt, användningsområden, blomfärger och blomningstider representerade. Men gemensamt för alla tio är att de är mycket vackra och friska rosor som är säkert härdiga i de angivna zonerna.

Du kan alltså tryggt välja vilken som helst av dem till din trädgård.

För år 2018 har vi valt kandidater till Årets ros med bakgrund i Sverige, antingen förädlade här eller sådana som hittats under POMs Rosupprop och som inte kunnat identifieras.

För att läsa mer om POM-rosorna gå till https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/programmet-for-odlad-mangfald-pom/gront-kulturarv/gront-kulturarv-sortiment/gront-kulturarv-rosor/

 

Årets kandidater är följande:

’Anna’ En av fyra rosor som Ulrika Carlsson-Nilsson korsade fram på Balsgård på 90-talet. Den blir en hög buske på upp till 2 m med kraftiga skott. Blommorna är stora och fyllda i mörkt rosa, laxrosa och orange. Blomningen är kontinuerlig och doften är medelstark. Syftet med de här nya rosorna var att få fram härdiga rosor med stora, vackra blommor som inte är vanligt bland riktigt härdiga rosor. ’Anna’ är pålitligt härdig i zon 4 men har klarat zon 5 i bra lägen. Normalt är rosen relativt frisk men kan i instängda lägen få svartfläcksjuka.

’Blomsterhult’ Är en av POMs hitterosor och har hittats på många ställen men är vanligast i byn Blomsterhult  i Sörmland. Den har också hittats i Östergötland, Västergötland och kring Jönköping.  Det handlar om en bourbon-ros som man inte kunnat identifiera. Därför har den fått namnet  ’Blomsterhult’. Den blir en hög (upp till 3 m) och bred buske med kraftiga grenar som har få taggar.  Blommorna är 7-9 cm, lysande rosa med ljusare undersida på kronbladen och doften är medelstark och fin. Blomningen är mycket riklig under 3-4 veckor. Rosen har inte än så länge odlats i högre zoner än zon 4. Finns nu i handeln.

’Irma’ Är också en av Balsgårds-rosorna. Den blir liksom ’Anna’ en hög buske med kraftiga, tätt taggiga skott och glänsande blad. Blommorna är ca 10 cm stora och tätt fyllda i en vacker ljusrosa färg och doften är söt och medelstark. Blomningen är kontinuerlig. ’Irma’ har funnits i handeln sedan 2001 och varit populär hos många trädgårdsägare. Härdigheten har visat sig vara god, upp till zon 5. Ibland kan bladen få angrepp av svartfläck- och bladfläcksjuka.

’Lövhult’ Var den första av POM-rosorna som släpptes på marknaden 2010.  Det är en lågvuxen klon av fylld kanelros, Rosa majalis ’Foecundissima’. Den blir inte högre än 1,2 m, ibland bara 70 cm och passar därför bra i mindre trädgårdar. Blommorna är ca 5 cm, fyllda med välordnade större kronblad kring kanterna och mindre i mitten. Blommar i ett par veckor från mitten av juni. Som alla kanelrosor är den mycket härdig, upp till zon 7.

’Moje Hammarberg’ Den enda svenska ros som blivit välkänd och spridd runt om i världen. Den hör till Rugosa-gruppen, alltså en vresros med alla deras kännetecken.  Den introducerades 1931 av Stockholms stads gatukontor som namngav den Moje Hammarberg. Man tror att det är en sport (mutant) av den vanliga ’Hansa’. Skillnaderna är att den är lägre, får fler nypon och har färre kronblad än ’Hansa’. I övrigt är den lik sin mor. Mycket härdig (zon 7), frisk och anspråkslös.

’Poppius’ Den här gamla pimpinell-hybridens ursprung är inte helt klart, Sverige eller Finland, men mest troligt är att den korsades fram på Lantbruksakademiens Experimentalfält här i Sverige innan den introducerades 1838 av Carl Stenberg.

Den är fortfarande en mycket populär ros, speciellt i kalla områden upp till zon 8. Den blir både hög och bred, över 2 m (1 m i de högsta zonerna) och sprider sig snabbt med rotskott. Blommorna är ca 7 cm, halvfyllda, rosa och doftar. I de södra delarna av landet börjar blomningen i början av juni och fortsätter i ca tre veckor. I norr en månad senare.

’Professor Fagerlind’ Rosen är förädlad av botanikprofessorn vid Stockholms universitet Folke Fagerlind på 60-talet och har därefter stått i Bergianska trädgården utan att ha kommit ut på marknaden. Först nu säljs den som en av rosorna i Grönt kulturarv. Det är en stor, ( 2,5 m på både höjden och bredden) praktfull buske under blomningen i juni när mängder av 5 cm stora, rosa, starkt doftande blommor täcker busken.  Den bör vara mycket härdig men har inte odlats norr om zon 4 ännu.

Rosa rubiginosa, Äppelrosen Är en art som växer vilt men sparsamt i de södra delarna av vårt land. Busken kan bli över 3 m hög, är tätt taggig och har blad som doftar äpple, speciellt efter regn. Blommorna är ca 4 cm och ljus- till mörkrosa med vit mitt. Doftar, men inte starkt. På sensommaren pryds busken av otaliga vackra, röda nypon som sitter kvar under vintern. En ros för den stora trädgården eller offentliga parker. Frisk och härdig till zon 5 åtminstone.

’Valdemarsvik’ I början av 2000-talet hittades den här pimpinell-rosen i POM-inventeringarna av gamla rosor. Den skiljer sig mycket från andra fyllda, vita ’Plena’-rosor (Finlands vita ros) främst genom den tätt fyllda och ovanligt välformade blomman.  Växtsättet och bladverket är också vackrare. Härdigheten är inte prövad ännu men som pimpinell-ros bör den klara minst zon 5-6.

’Valdemarsvik’ valdes ut av POM som den vackraste och mest odlingsvärda sorten och har nu funnits i handeln några år.

’Vaplan’ Ännu en POM-ros som har hittats bara på ett enda ställe i Sverige, en idag övergiven industritomt i jämtländska Vaplan, Krokoms kommun. Den har likheter med ’Poppius’ men blomman är helt vit. Man tror att den är en spontan hybrid mellan ’Poppius’ och den enkla, vita ’Frösörosen’.

I de södra delarna av landet blir busken upp emot 3 m hög och bred, i norr lite över metern. Blommorna är bollformade, dubbla och doftar svagt med inslag av harts. Superhärdig, förmodligen upp till zon 7 och helt frisk. Finns nu i handeln.